English, 1824-1905  Related Paintings of Naish, John George :. | A reading of Moliere, | Delft as seen from the west | Lumberer | Italian Antiphonary | The Gloucester Fisherman |
Related Artists:
Bernhard Rode
Bernhard Rode (25 July 1725 - died 28 June 1797) was a Prussian artist and engraver well-known for portraying historical scenes and allegorical works. He knew most of the central figures in the Berlin Enlightenment as Friedrich Nicolai and Gotthold Lessing, and the philosophical and political discussions of the Berlin Philosophs informed much of the subject matter of his artistic work. His paintings include several works depicting, in various guises, the King of Prussia Frederick the Great, who ruled the Prussia during much of Rode's lifetime. Rode was director of the Berlin Academy of the Arts from 1783 until his death in 1797. Rode was the son of a goldsmith Christian Bernhard Rode and his wife, Anna Sophie. The copper engraver Johann Heinrich Rode and the sculptor Philipp Rode were his brothers. He received his earliest artistic training from his father and his earliest training in drawing from a painter, N. Meller. His four-year education at the studio of the court painter Antoine Pesne, an influential painter in Berlin and Brandenburg, was important to his professional development. During his apprenticeship, he learned to paint portraits. In 1748, Rode began a study trip of several years. He spent 18 months in the studio of Jean Restout and Charles Andre van Loo (sometimes known as Carle van Loo or Vanloo). He became acquainted with Jean-Baptiste Deshayes and developed his talent and interest in the medium of history painting. In Venice and Rome, he studied the old masters. In 1755 or 1756, he returned to Berlin, and he married Sophie Luise, but the earliest years of their marriage remained childless.
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
Jan Woutersz
Amsterdam 1599-1663